Snart slut.
Jag vill börja med att säga hur mycket jag älskar att spela med mitt band. Inte bara för att det är väldigt roligt att vara med dem och spela, utan även för den befriande och helande kraften musiken har (Ego boost all the way med tanke på att jag är någon form av huvud kompositör i de nuvarande låtarna, hehe). Dagens rep var något jag kände nu att jag behövde efter en sådan hämsk och jobbig helg.
Yeah, sen i Fredags har jag varit emotionellt knockad kan man säga. Har inte mått så dåligt känslo mässigt i kropp och själ sen nian som jag gjorde denna helg. Det hela började i Fredags kväll när jag åkte till Saturn för att vara på deras Broder Daniel kväll. Kan inte säga att jag är en super stor Broder Daniel fans, men man bor ju i Göteborg så viserligen har man så hört ett par låtar (I ärlighetens namn har jag tyckt att alla var ganska bra ändå). Men jag kom dit mest för att träffa en speciell person. En person som jag beundrar från djupet av mitt hjärta och som jag har varit kär i iaf sedan Oktober, första gången vi umgicks med varandra irl eller vad man ska säga (även då var jag inte beredd alls på att jag skulle falla på riktigt för henne, det bara blev så).
Hon och hennes syster kom dit vid 10 slaget ungefär när broder daniel kvällen var halvvägs igenom. Jag kände genast glädjen när jag såg dem. Efter klockan 11 tog iaf broder daniel temat slut men det pumpades på annat musik också, allt från vanligt 2000 - tals till indie/alternativ rock, britt pop och dylikt (BD inkluderat). Runt 12 slaget försvann hon ut till klubbens balkong då hon satt och prata med en annan man som jag skulle gissa på vara minst 40 bast. Från början kändes det bara som en vanlig umgänge, det var inte föräns någon annan sa "Det där ser la gulligt ut" som jag på riktigt la märke till hur intima de var, redan då började jag känna "nej, snälla, nej...". Kort efter det fick jag bevittna den scenen som jag helst hoppades på att det aldrig skulle komma till. Kostym nissens läppar mötte hennes och han var överallt på henne. Jag kände genast hur hela min värld rasade samman och samma sak mitt hjärta. Kände hur hela kroppen domnade bort, det var svårt man jag lyckades trotts allt hålla undan tårarna.
Har inte mått så hemskt denna kväll på ett tag. Jag minns hur bilden av denna scen far omkring i huvudet på mig hela vägen hem och det gjorde ont... det sved verkligen. Jag gjorde mitt bästa för att inte tappa kontrollen på mig själv även när jag var hemma. Mycket av det jag gjorde då kändes mekaniskt. Bilderna snurade fortfarande omkring i mitt huvud när jag försökte sova. Det gick bara inte, när jag blundade ser jag henne framför mig med hennes vackra ögon och leende och jag ser samtidigt kvällens scen framför mig. Jag låg i principen hela natten och tänkte: "Varför, varför är det alltid jag som är ödets lilla leksak, varför är jag alltid den som får smaka på kärlekens baksida". Detta var nästan värre än det jag minns av nian när jag var kär i en annan tjej. Numera har jag lagt det avsnittet bakom mig eftersom högstadiet var en tid jag gör mitt bästa för att förtränga, den tjejen (som jag även då sällan nämnde namnet på när jag bloggade med min gamla blogg subjectunknown.blogg.se) betracktar jag numera som en av mina bästa vänner. Hon även i dagsläget sångerskan i Arsenik.
Har inte mått så hemskt denna kväll på ett tag. Jag minns hur bilden av denna scen far omkring i huvudet på mig hela vägen hem och det gjorde ont... det sved verkligen. Jag gjorde mitt bästa för att inte tappa kontrollen på mig själv även när jag var hemma. Mycket av det jag gjorde då kändes mekaniskt. Bilderna snurade fortfarande omkring i mitt huvud när jag försökte sova. Det gick bara inte, när jag blundade ser jag henne framför mig med hennes vackra ögon och leende och jag ser samtidigt kvällens scen framför mig. Jag låg i principen hela natten och tänkte: "Varför, varför är det alltid jag som är ödets lilla leksak, varför är jag alltid den som får smaka på kärlekens baksida". Detta var nästan värre än det jag minns av nian när jag var kär i en annan tjej. Numera har jag lagt det avsnittet bakom mig eftersom högstadiet var en tid jag gör mitt bästa för att förtränga, den tjejen (som jag även då sällan nämnde namnet på när jag bloggade med min gamla blogg subjectunknown.blogg.se) betracktar jag numera som en av mina bästa vänner. Hon även i dagsläget sångerskan i Arsenik.
I skrivandets stund mår jag lite bättre, speciellt efter att jag repat med bandet. Gud, vad skönt att kunna släppa allt och leva in i musiken ett tag. mmm
Nu blev detta inlägg väldigt långt, så innan det blir ännu mer utdraget så ska jag nog avsluta.
Hejsvejs!
