Broder Daniel Seminarium
Den gångna helgen var även en speciell helg eftersom bokmässan var då också. Något jag var speciell taggad på med bokmässan iår var ett seminarium i slutet av mässan med medlemmarna ur Broder Daniel. Detta var första gången bandet gör ett publikt framträdande på c.a. 7 år, iaf tillsammans (Henrik Berggren har trotts allt spelat lite granna som solo-artist fram till 2012).
Jag kom fram till bokmässan tidigt för att det kom fram att det var begränsade antal platser på seminariet på grund av hög tryck, så man skulle komma dit och fixa en plats biljett tidigast klockan 9. Seminariet i sig skulle däremot ta plats klockan 16 så efter att ha varit på bokmässan ett litet tag med några vänner så åkte jag hem för att äta Lunch.
Seminariet började lite med att man visade musikvideon med låtar som bandet släppte, innan värdarna till det hela trädde in på Scenen och påbörjade det hela. Det jublades en hel del när de närvarande medlemmarna presenterades och trädde in på scenen, Theodor Jensen, Lars 'Pop-lars' Malmros och sist men inte minst mannen och legenden själv, Henrik Berggren.
Därifrån rullade det hela på väldig bra. Det pratades om gamla minnen med bandet, hur det var att spela tillsammans, bandets ideal och en hel del annat. Jag satt och lyssnade koncentrerad hela tiden, men det var svårt att hålla undan skratten när ett komiskt guldvärd ögonblick och porträtt kom fram. De pratade även om Henriks nya skiva som han nu också bekräftat var på väg! *taggar*. Sen innan har min bild av Henrik Berggren som person inte varit speciellt imponerande baserad på de intervjuer jag sett med bandet i det förflutna ("Det är inte folk som hatar oss, det är vi som hatar folk " -- Lool). Något som han själv personligen krossade här framför mig. Men mycket av det han sa gjorde så att det blev mer självklart för mig varför han kanske var lite otrevligt och dryg i det förflutna. Men något som ännu var kvar var hans inspirerande personlighet som den bittra och skeptiska drömmaren som många (unga framförallt) kan relatera sig till - well, finns väl en anledning till att han var någon form av ledare för dessa unga, vilket han fortfarande är idag.
Bandet Broder Daniel betyder även endel för mig (well.... annars skulle jag inte vara här). Ni som har känt mig under ett längre tid tillbaka vet nog att jag för bara lite mer än ett år sen lyssnade nästan bara på Hårdrock/Metal, Klassiskt, jazz och progressiv musik och var ganska sällan inne och lyssnade på den lite mer "primitiva", råa och enkla musiken. Det skulle vara rena toner och en hel del skillad musiker skap helt enkelt :P. De indie/alternativa band jag lyssnade på då var relativt få, och kunde knappt säga att jag var lyssnade speciellt mycket på dem heller. Broder Daniel slog hål i den bilden som jag hade av vad musik skulle vara på ett sätt jag inte själv kan sätta i ord, jag vet bara att sedan jag gav mig in på att faktiskt lyssna den musiken så har det bara fortsatt: Kent, The Jesus and Mary Chain, Makthaverskan, Morrissey and the list goes on.
Jag ser mig själv dock fortfarande lite mer som en Prog:are/hårdrockare, men numera har jag blivit mer mottaglig för musik som inte behöver bara vara det helt enkelt. Bandets musik och koncept tilltalar mig också på ett sätt jag inte kan förklara, eller så är jag bara allmänn kass på det....
O hjälp! Får nog avsluta denna innan det blir lite för långt! Efter seminariet fick man också veta att det skulle vara någon efterfest på Jazzhuset under samma dag - något jag var faktiskt ganska sugen på att gå på men som jag avstod från av diverse anledningar... Men jag var ändå nöjd med vad denna dag bjöd på redan. Ojuste, förutom seminariet på bokmässan och allt så var det också midhöstfestivalen också!
Cya!! :D
